Kalasdags

Måndag morgon. Vaknar 04.30 när klockan ringer hemma där jag bor "på riktigt" med min man. Varje måndagmorgon ringer den 04.30 eftersom jag valt att hellre åka till Stöten på måndagar efter ledig helg för att få ytterligare en hel dag hemma på vår gård med min man.

Det är ju viktigt att få privatlivet att fungera också.

Hursomhelst. 04.30. Jag känner efter... Jodå snuvan är kvar men inte värre än att jag kan ge mig iväg.

Det är -24 grader ute. Tur att man har dieselvärmare.

På jobbet flyter det på. Inget särskilt. Får mycket gjort då det nästan inte är några möten alls denna dag.

I mailen ligger ett brev som skiljer sig från de andra; Kalas! Ikväll.

(bild smultron.worldpress.com)

Det är min kollega med förkortningen "tom" som fyller år på julafton och redan i vkäll bjuder in till tårta med påföljande Tipi-kväll.

Tur att jag slog in en present och tog med hemifrån.

Jag traskar dit på kvällskvisten och blir faktiskt förvånad över hans bakningstalanger.

Hemgjorda chokladmuffins, hemgjord bärpaj och en dajmtårta!

(bild från matklubben.se)

Det var inte illa pinkat! Ca 25 andra kollegor drösar in. Det spelas Mario Cart och snackas.

Men i 21-tiden är det slut på lilla Jessie som varit uppe sedan 04.30.

Jag tackar för mig och traskar hem i den kalla vinterkvällen lagom tills de andra strax ska dra iväg till Tipi.

Jag får väl höra om det var trevligt i baren i mrogon, tänker jag förstrött när jag kommit hem till min lya och klappar om bebisen i min mage strax innan jag sluter mina blå.