Att skriva eller inte skriva - det är frågan

Från och med kl 11.00 idag onsdag den 23 december går jag på jul och nyårsledighet.

Efter att ha berättat om jobb, jobb och jobb och snuva och elände så finns det också sköna stunder som ansvarig. Det är bland annat att vi som kanske har lite högre lön i företaget helst ska se till att verkligen inte jobba röda dagar. Och det ser jag gärna till att inte göra, hihi..

Och nu är det ganska många röda dagar och sen några vanliga helger där emellan. Det betyder långledigt för min del.

Sen finns tre vardagar där emellan men ytterligare en fördel med att jobba just på konferensavdelningen på en sån här anläggning är just att man ofta är ledig på storhelgerna när alla kära kollegor jobbar som mest.

För det är ju inte många företag som kommer upp under jul, nyår, sportlov och påsk. Därför har vi återhämtningsperioder just då.

Därför kan jag också passa på att ta ut en del övertid på de tre klämdagarna mellan jul och nyår och återkommer inte förrän den 4 januari.

Tills dess tar jag nog en paus i denna blogg också för att kunna känna att jag verkligen är ledig.

Kan hända att jag skriver i mina privata bloggar under den tiden i stället om andan faller på. De hittar ni på villiblom.blogg.se och jessanslyckligastunder.blogspot.com

God Jul och Gott nytt år till er alla, så hörs vi av år 2010 igen!

Hur gör man??

Nej! Kolla! Nu har jag gjort massor med inlägg men inget lyckades bli kort.

Hur fan kortar man ner en dags berättelse???

Eller ska man inte berätta så mycket?

Tips och åsikter mottages tacksamt!

Det går inte att sova

(bild från chef.se)

Det är natt mot 23 december. Klockan är nu 00.56. Jag kan inte sova.

När jag kom hem i kväll tog jag en kopp te för att hämma snuvan lite. Ringde hem till min man och sen till mamma och pappa för att kolla läget.

Sen kröp jag ganska snabbt ner för att vila.

Vaknade igen 23.30 och kunde inte somna om. Att vara snuvig OCH gravid är ingen hit!

Jag nyser och snörvlar och nyser. Och eftersom jag nu avverkat exakt 7 månader av graviditeten så börjar magen bli rättstor.

Detta leder till att man inte kan ligga hur man vill längre.

Nu vaknade jag av att jag var så täppt att jag inte kunde andas och bebisen tryckte sig uppåt så halsbrännan var ett faktum.

Jag smög upp och tog en alvedon och en tablett mot halsbränna och kröp ner i sängen igen med förhoppning om att somna.

Men icke.

Därför sitter jag här nu och skriver ett inlägg till bloggen.

Förbannar mig själv att jag inte tog med datorn hem så jag får skriva allt på papper och sen lägga in allt i morgon i stället.

Men nu ska jag göra ett nytt försök att sova.

Goodnight everybody - wherever you are!

Bliré nå film på julafton lr?

Tisdag är oftast en mötesdag. Så även idag.

Som vanligt så är jag på jobbet strax före 07.00. Förkylningen har fått mig i ett stadigt grepp och allt går mycket trögare än vanligt.

Jag stökar undan så mycket som möjligt tidigt innan telefonen börjar ringa och mötena kommer närmare.

Sticker till Ica för att få en faktura på grejer som en konferensgrupp köpt på krita. Snackar med Ica-chefen om ett bra arbetsupplägg för året.

Smiter in på huvudkontoret en vända för att träffa närmsta chefen och önska god jul samt kolla läget med "tom" hur Tipi-kvällen avlöpte.

Sedan åter på kontoret för att färdigställa statistik och fakturera några gäster.

Hinner med lite upplärning av min senast inkomna bokare innan telefonen ringer och de vill ha mig på ett möte på en gång.
Jag avböjer och hänvisar till ett lunchmöte kl 12.00 i stället som är bestämt sedan tidigare. Då beger jag mig till Brasset för att träffa eventansvarig och restaurangchefen.

Vi går igenom nya detaljer till gruppen i januari på 270pers + 30 crew.

Efter lunchen hinner jag uppdatera mina bokningstjejers schema för januari lagom till kl 15.00 då veckans PM-möte står för dörren.

Vi traskar alla över det idag gråa, vindpinade och dimmiga skidtorget. Både våra gäster och skidlärare som trotsar vädret är hjältarna idag, tänker jag när jag småspringer tillsammans med "mina tjejer" över torget.

Väl inne träffar vi avdelningscheferna och går igenom vecka 1 och vecka 2:s grupper och konferenser. En hel del diskussioner uppstår och det märks att vi fortfarande är lite ringrostiga här och där på början av säsongen.

Innan mötet är slut börjar det ramla in fler arbetsledare inför nästa möte som börjar när PM-mötet är slut. Vi skyndar oss att avsluta och byter några deltagare till i lokalen.

Sedan hålls nästa möte som går ut på avstämning av jul och nyår.

Var behöver vi sätta in mer kapacitet?

Vilka avdelningar behöver mest hjälp just nu?

Vilka chefer är lediga när?

Vem ringer man i stället?

Det är några av frågorna som avhandlas.

Mötet är klart vid 16.40 och jag går tillbaka till Vartufjäll. Där är "Ljud-Janne" och försöker lösa problemet med att det inte blir någon bild i stora konferenslokalen när man kör DVD-spelaren.

Jag får veta att en svitch har troligtvis gått sönder i sommar av en åsksmäll.... Och här som ska visas julfilm på julafton för barnen!!!!

Men Janne är flink och lyckas tillfälligt lösa både ljud och bild så småningom. Så pass att barnen får sin julfilm. Tusen tack för utryckningen Janne!

När jag efter denna fadäs kommer åter på kontoret inser jag att klockan redan är 17.40 och det börjar bli dags att gå hem för dagen.

Jag kollar snabbt igenom inkomna mail. Bestämmer mig för att inget av dem är mer bråttom än att det kan vänta till morgondagen.

För säkerhets skull punktar jag ner en "att-göra-lista" tills i morgon så jag inte glömmer något innan jag går på julledigt.

Sen släcker jag på kontoret och tar bilen hem till lyan.

Ännu en arbetsdag i Stötens konferensansvarigs liv är till ända...

Kalasdags

Måndag morgon. Vaknar 04.30 när klockan ringer hemma där jag bor "på riktigt" med min man. Varje måndagmorgon ringer den 04.30 eftersom jag valt att hellre åka till Stöten på måndagar efter ledig helg för att få ytterligare en hel dag hemma på vår gård med min man.

Det är ju viktigt att få privatlivet att fungera också.

Hursomhelst. 04.30. Jag känner efter... Jodå snuvan är kvar men inte värre än att jag kan ge mig iväg.

Det är -24 grader ute. Tur att man har dieselvärmare.

På jobbet flyter det på. Inget särskilt. Får mycket gjort då det nästan inte är några möten alls denna dag.

I mailen ligger ett brev som skiljer sig från de andra; Kalas! Ikväll.

(bild smultron.worldpress.com)

Det är min kollega med förkortningen "tom" som fyller år på julafton och redan i vkäll bjuder in till tårta med påföljande Tipi-kväll.

Tur att jag slog in en present och tog med hemifrån.

Jag traskar dit på kvällskvisten och blir faktiskt förvånad över hans bakningstalanger.

Hemgjorda chokladmuffins, hemgjord bärpaj och en dajmtårta!

(bild från matklubben.se)

Det var inte illa pinkat! Ca 25 andra kollegor drösar in. Det spelas Mario Cart och snackas.

Men i 21-tiden är det slut på lilla Jessie som varit uppe sedan 04.30.

Jag tackar för mig och traskar hem i den kalla vinterkvällen lagom tills de andra strax ska dra iväg till Tipi.

Jag får väl höra om det var trevligt i baren i mrogon, tänker jag förstrött när jag kommit hem till min lya och klappar om bebisen i min mage strax innan jag sluter mina blå.

Ingen kommer att tro mig

Vaknade på söndag morgon och känner snuvan komma krypande.

(bild från sydsvenskan)

Fan också! Nu när jag snart ska vara ledig. Så typiskt. Det kommer som ett brev på posten.

(Bild från bergmania.se)
Men ännu värre om jag blir sämre och måste ringa och sjukanmäla mig. tre dagar före jul!!! Låter ju trovärdigt! Not!!!
-"Nej jag kommer inte dessa tre dagar före jul. Jag har blivit förkyld..."
Skulle inte tro det va?

(bild från aftonbladet.se)
Nej det är bara att bita ihop några dagar till. Sen får jag väl ligga däckad på julafton i stället.

Allsmäktiga bloggläsare - förlåt mig mina brister...

.... såsom och jag förlåta de bloggare som brister. Hehe. Nejdå. Inte är jag särskilt religiös av mig, men visst är det så att jag som färskbakad bloggare nog gör alla fel man kan.

Man ska skriva ofta och lite och med mycket bilder för att skapa en intressant blogg har vi fått lära oss. Just nu skriver jag sällan men mycket när jag väl skriver och med alldeles för lite bilder...

Hmmm... Hur gör man nu då när man kommer på i efterhand att jag kunde ha gjort massvis med små inlägg? Ska jag skita i det?

Eller ska jag summera allt i ytterligare ett jätteinlägg utan bilder (för det glömde jag ju som vanligt att ta)?

Ja förslag 1 är ju inte bra. Om jag skiter i det så blir det ju ingen blogg över huvudtaget.

Förslag 2 är ju inte heller bra. Då gör jag ju alla fel igen...

Nä, då får jag väl försöka göra såhär i stället:

Jag gör flera -hmm - korta (försöka i allafall) inlägg i stället, men lägger ut alla nu samtidigt så att jag kommer ikapp mig själv i tiden.

Ja inte är det lätt det här med att vara bloggare...

Mitt krypin i Stöten

Välkomna "hem" till mig!

Vi gläntar på dörren - där möter oss en rörig hall...
Har försökt att "jula" till det lite vid köksbordet

"Vardagsrumsdelen"...

"Sovrumsdelen"....

"Köksavdelningen"

Hmmm... "tvättavdelningen"...

Ljus överallt hjälper till när man känner sig ensam

Här kommer ett litet tips på en billig och enkel, hemmagjord ljuslykta: Ställ ett värmeljus på värmetåligt underlag (jag ställde mitt på en spisplatta). Sätt ett rivjärn över och vips har ni en fin och annorlunda ljuslykta.

Har faktiskt en tomte också... med ljus såklart!

Bowling och bebis, frågetecken??

Igår var vi ner på årets första bowling här i Vattufjäll i Stöten.... Ja, di anner bowlade. Jag visste inte hur passande det var att vara gravid i sjunde månaden, lyfta klot som väger 8-12 kg och slajda sig fram i en späkelse som kunde blivit en syn utanför denna världen....

Så jag valde att köpa en lemonad =0) och bistå med glada hejarop.

Trevlig var det i allafall.

84 mail i inkorgen...

... och ändå har jag bara varit borta i två dagar.
Livet på en pinne. Är man en av kontorsråttorna så är man. För varje man svarat på så plingar det till och ett nytt mail ramlar in.

Sen är det möte på möte och kalkyl på kalkyl... Men när jag tittar ut på mina blåklädda små smurfkollegor som sliter sig över Skidtorget i snöyran med luvorna uppdragna så man knappt ser näsorna så undrar jag om jag inte har det rätt lindrigt ändå med mina 84 mail i stugvärmen...

Jag tar en kopp varm choklad och sjunker ner i soffan i personalrummet och fortsätter att titta ut på snöflingorna som verkar totalt ha tappat greppet om vad som är upp och ned och åt vilket håll de var på väg....

Nä så här års är det skönt att vara kontorsråtta. Värre är det i mars april när solen steker på stugväggen utanför. Då är det inte lika roligt att sitta inne med 84 mail.

Bara för att jag lovat

Eftersom jag har lovat att jag skulle återkomma med vem jag är så ska jag se till att sno ihop en presentation så vi får det överstökat och kan gå vidare i denna blogg...

Jessica, 35 år. Jobbar som konferensansvarig här i Stöten i år och gör min tredje säsong i denna anläggning. Kommer inte att finnas med hela säsongen i år eftersom min mage har blivit så underligt rund de sista sju månaderna.... Men så länge jag orkar tänker jag hänga på, så ni får en lite annorlunda bild av hur det också kan vara att jobba i Stöten och inte vara pur-ung och dessutom på smällen... hihi... Det blir inte så värst många berättelser från Tipi Bar i denna blogg kan jag lova. Men det berättar de andra om så bra ändå.

Har jobbat på skidanläggningar de senaste 7 åren så jag har hunnit med en hel del av det som mina yngre kollegor berättar om och det som de kanske väljer att inte berätta om..... hehe... men en sak är säker! Det är en livsstil and I love it! Att få hänga i fjällen med all underbar natur samtidigt som du inte missar de stora festerna och uppträdandena är fantastiskt föredelaktigt.

Med tiden kommer ni nog underfund med vem jag är som person och att jag kanske inte alltid är så gammal i sinnet som åldern försöker påvisa, men det är upp till betraktarens öga.

Tjingeling!

När man inte fattar själv

Ha ha ha... måste göra ett till kort inlägg denna första kväll på c/o Stöten!

När klockan alltså börjar närma sig 20-snåret på kvällen och man inte har vett att gå hem själv för att man är för uppspelt inför allt som ska vara rätt på öppningsdagen så är det tur att det finns andra ting i livet som ger en hint.

Jag skulle nu lyssna av mina meddelanden på mobilen - då dog den av utmattning! Slut på ström! Jag fattar den vinken. Så nu tar även jag kväller!

See ya!

Det är redan dan före dopparedan

Välkommen till min nya Stötenblogg!

Min första bild: utsikt från mitt kontorsfönster 19.32 "pip". Lysena utanför är en av pistmaskinerna som shaktar för fullt för att få WC-backen fit for fight.

Det är dan före dopparedan. I morgon öppnar vi anläggningen!!!!! Jippi!

Vem jag är får ni veta en annan dag. Men jag är en av alla de som jobbar här och som har fått äran att jobba på den arbetsplats som förmodligen är först i Sverige med att låta alla sina anställda blogga om sin tillvaro på jobbet!

På återhörande!